funderar..
sitter här.. lite små fundersam. jag har precis nyligen läst en blogg som verkligen berörde. en blogg som fick mig att tänka tillbaka till min egna barndom. hon berättar om sitt liv med en styvpappa eller föredetta styvpappa som hela tiden är full och fortsätter att vara i hennes, hennes mamma och syskons liv. hon berättar om hur han skriker och förstör allt som kallas trygghet.
känner igen mig så väl, dock inte av det våldsamma hon är med om dagligen utan mer om det att ha en förälder som dricker. alkohol kan förstöra en hel familj! som barn vet jag att man är rädd för att det ska hända ngt ens förälder. man undrar ständigt vart den befinner sig och om föräldern inte hör av sig eller hämtar upp en när man ska mötas så blir man direkt jätte orolig och det känns som en liten bit av en går itu för varenda gång det händer.
tänk att så många barn och vuxna men framförallt barn lever i det här.. idag just nu som jag skriver. antingen uppvuxna tonåringar, rädda för att vänner och bekanta ska få veta vad som sker bakom stängda dörrar. små barn lever i tron om att det mamma eller pappa gör är rätt, eller blir lämnade ensamma då mamma eller pappa är ute och handlar mer alkohol.. älskar mamma/pappa mig?
har inte tänkt på just det här på ett tag. eller jo det har jag men inte på hur det var att vara liten, hur det var att stå och vänta på mamma ute i kylan på en tågstation. glad och hoppfull när man kom dit, men ledsen och orolig när man gick därifrån. mamma kom aldrig. tyvärr har jag lärt mig att att mamma inte alltid kommer att svara i telefonen. jag har lärt mig att mamma älskar mig men inte alltid kan finnas där, då alkoholen kan ta över istället. som just nu för tillfället också verkar vara fallet, hon svarar inte när jag ringer..
den här tjejen som skrev i sin blogg om sina dagar, är otroligt stark och jag hoppas att hon och alla andra barn/ungdomar/vuxna får eller fick det stöd som jag fick och fortfarande får av vänner, familj och bekanta.
jag vill främst tacka min pappa och mina äldre systrar samt min dåvarande låtsatsmamma som fanns extra mycket för mig under tiden som var svårast, min barndom.
till alla er som lever under sådana här omständigheter eller känner igen er överhuvudtaget.. ta hand om er därute! <3
